JennyAlgelid

 

Syftet med detta spelet var att ge barnen en möjlighet att få vara med och skapa sitt eget spel. Spelpjäsen föreställer dem själva och blir på så sätt personlig. Jag ville med materialet skapa en aktivitet där barnen får vara delaktiga i själva utformandet. I läroplan för förskola (lpfö98 rev10, s.10) står det att förskolan skall ansvara föra att varje barn utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar samt att de utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp. Matematiken i den här uppgiften är att barnen får slå en tärning och gå lika många steg som tärningen visar, de får samtala om begrepp som lång och kort. De får göra beräkningar i måleriet i hur stort de måste måla för att få plats på pappret. Och sedan krävs det även en viss teknik för att få pappret att sitta kvar, tejpar de för hårt så går det inte att flytta det, tejpar de för löst sitter pappret inte kvar på kartongen. I läroplanen (lpfö98 rev10, s.9) står det även att förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin identitet och känner trygghet i den. Barnen får måla av sig själva vilket bidrar till att barnen får fundera kring, vem är jag och hur ser jag ut?

Jag upplever att barnen genom mitt material har haft en rolig upplevelse. De var mycket nogranna när de målade av sig själva och gick hela tiden fram till spegeln för att kolla hur de såg ut. Det fördes diskussioner barnen emellan om hur olika de va, någon hade bruna ögon och en annan blåa. Jag upplever att barnen klarade uppgiften galant. Det jag märkte var att vissa barn hade lite svårt att få pappret att sitta bra på kartongen. Men vad gör egentligen det? Det förstörde ju inte upplevelsen för barnen. Det var roligt för mig som pedagog att se hur barnen studerade sig själva in i minsta detalj för att få en spelpjäs som liknade dem själva så mycket som möjligt. När de var färdiga med att tillverka sina spelpjäser och vi hade spelat en stund var det ett av barnen som kom upp till toppen, fick längst ben och därmed vann. Vi jämförde allas spelpjäser med varandra för att se vem som hade blivit längst och vem som hade blivit kortast. Barnen fick i uppgift att ordna alla spel i ordning från längst till kortast. Genom att kolla på siffrorna som står i kanten på spelplanerna kunde barnen snabbt ordna alla spelpjäser. Ett av barnen säger "tänk om man hade haft sådär långa ben" och utifrån det startade även diskussioner om hur det hade varit att ha så långa ben, hur lång hade man blivit, hade man kunnat vara på förskolan utan att slå huvudet i taket? Efter diskussioner och avslut fick barnen behålla sina egna spelpjäser i sina lådor som de har på förskolan. Jag uppmärksammade ibland att dessa var framtagna och barnen lekte med dem som dockor. Jag anser att jag genom materialet har fått barnen att känna sig stolta över vad de själva åstadkommit och skapat en rolig stund där de får göra något som är personligt och bara deras.

 

---